December 2022

Så har snart ett år gått igen, ett år som präglats mycket av min brutna handled. Det var en lång sjukskrivning, men nu är handen mycket bättre och jag kan jobba igen, även om jag ligger lågt med de allra största skulpturerna. Ser fram emot 2023 och många nya, roliga projekt. God Jul och Gott Nytt År!

Omslagsbilden till kalendern. Foto: Kennet Ruona.

November 2022

Grand hotel i Lund har släppt en kalender för 2023. Mina skulpturer har fotograferats av Kennet Ruona I Grands vackra miljöer. Malin Sjöberg har skrivit texterna och Petter Lönegård har formgivit det hela. Den snygga kalendern kan hämtas gratis i receptionen på Grand.

Oktober 2022

Ibland när jag ser skulpturer som jag gjort för länge sedan kan jag tänka att jag hade valt att göra på ett annat sätt idag. Inte så konstigt kanske, man förändras och utvecklas ju med åren. Men ibland kan jag också känna mig lite stolt över gamla verk, som det här porträttet som jag gjorde i betong när jag gick på konstlinjen på Munka Ljungby folkhögskola när jag var drygt 20 år. Det står utomhus på min pappas sommarställe. Fint, faktiskt.

Porträtt i betong från omkring 1990.

September 2022

Dags för utställning igen. Eller rättare sagt, dags för Biosfärfestivalen i Vombsjösänkan. På Kalk Gallery i Hammarlunda ställer Mia Engström ut  blomsterverk. Själv deltar jag med en ny skulptur, inspirerad av temat. Vernissage lördagen 10 september klockan 11–17. 

Min nya skulptur är inspirerad av vildvinet i trädgården.

Juli, augusti 2022

Sommaren går fort. Förutom att jag varit ledig en del har jag också passat på att se lite konst, till exempel Döderhultarns skulpturer i Oskarshamn. Det har funnits i mina tankar under många år och nu blev det äntligen av. Axel Petersson, som han egentligen hette, föddes 1868 i Döderhults socken utanför Oskarshamn. Han täljde figurer med kniv, ungefär som Emil i Lönneberga. Efter att under många år sålt sina porträtt för en spottstyver slog han igenom nationellt och internationellt i början av 1900-talet.  Han var verkligen en fantastisk konstnär. Vilka uttryck, vilken rörelse, vilken iakttagelseförmåga! Jag känner mig inspirerad. Jag kan verkligen rekommendera ett besök om ni är närheten.

En del av skulpturen Bröllop av Axel ”Döderhultarn” Petersson.

Juni 2022

Jag var nyligen i Kalmar och lämnade skulpturerena till sommarsalongen på Galleri 28. Det är alltid roligt att vara med i den här typen av samlingsutställningar eftersom man då träffar så många konstnärer. Det här var inget undantag. För övrigt fin utställning – gå och se om du är i Kalmar!

Efter besök hos ortopeden står det nu klart att handen måste opereras för att öka rörligheten och styrkan. I väntan på operationen har jag börjat skulptera så smått igen. Jag är glad att jag har kommit igång igen, även om det går långsammare än tidigare.

Maj 2022

Maj börjar bra. Jag fick just veta att juryn på Galleri 28 i Kalmar vill ställa ut mina skulpturer under deras årligen återkommande sommarsalong. Kul! Utställningen pågår den 27 maj till den 2 juli.

Dessvärre är jag inte bra i armen ännu. Nästa ortpedbesök i juni …

April 2022

21 april. Konstrundan är över för denna gång. Det var extra kul det här året eftersom den har pausats två gånger på grund av pandemin. Jag tackar för alla givande möten och intressanta samtal i galleriet. Nu hoppas jag att min hand snart ska bli så bra att jag kan börja skulptera igen. Under tiden samlar jag idéer. Hör av dig om du vill besöka mig i min ateljé i Lund.

I konstlotteriet var det Ulrica Åkesson från Kristianstad som vann skulpturen Kvinna på Cat Walk. Grattis!

5 april. Tack vare massor av hjälp med de tunga sakerna kan jag trots min brutna arm ställa ut under konstrundan. Precis som vanligt innan coronan slog till i hittar ni mig i pop-up-galleriet 180 grader på Östergatan 47 i Simrishamn. Öppet långfredag till söndag kl 10–18 och måndag kl 10–15. Liksom tidigare år kommer även Pia Jönsson att ställa ut sina silversmycken. Välkomna!

Årets affisch, designad av min man Christoffer Rehn.

Mars 2022

Herregud, vilken värld vi lever i. Först corona och nu krig i Ukraina. Och så för egen del min brutna arm på det. Läkningen går framåt, men rörligheten är det inget vidare med. Får se vad läkarna säger när jag ska röntgas igen.

Roligare var det i alla fall i Köpenhamn häromveckan när jag var på Glyptoteket och såg en utställning om den franska konstnären Suzanne Valadon. Ett häftigt levnadsöde och ett fint konstnärskap. Hon kom från fattiga förhållanden och försörjde sig i sin ungdom som modell för bland andra Toulouse-Lautrec och Renoir innan hon själv började måla. Valadon blev framförallt känd för sina nakenstudier. En av dem, Naken på soffan, var den första målning världen fick se där modellen hade könshår. Det ansågs närmast chockerande. Året var 1920.

Suzanne Valadon, Naken på soffan.

Februari 2022

Läkningen av den brutna armen går framåt, om än väldigt sakta. Häromdagen åkte gipset av och nu tränar jag för att få tillbaka rörligheten och styrkan igen. Även om jag inte kan skulptura ännu har jag bestämt mig för att delta i årets konstrunda. Som tur var hade jag börjat jobba mot påsken redan i höstas, och jag har blivit lovad hjälp att bära. Hoppas att vi ses i Simrishamn i påsk!

Det blev ett rejält gipspaket runt min svullna arm.

Januari 2022

Jag hade hoppats att det nya året skulle börja bättre. På samhällsplanet verkar omikron-varianten sprida sig i ett hejdlöst tempo med allt vad det innebär av restriktioner och inställda kulturevenemang. Och själv råkade jag halka på en isfläck häromdagen. Jag slog i armen så hårt att jag bröt handleden och är nu sjukskriven en tid framöver. Tur i oturen att det var vänster arm och inte höger, den som är mitt huvudsakliga arbetsredskap. Men det lär dröja länge innan jag återfår styrkan och rörligheten så att jag kan knåda lera igen. Tyvärr.